Det var en gång..

Barnen vill ibland att jag ska läsa en saga eller hitta på en å en kväll hade vi ingen bok å jag kunde inte komma på nått nytt så jag tog en gammal välbeprövad: prinsessan på ärten. Jag la riktigt ut texten och Mathildas ögon tindrade av förväntan på vad som skulle hända...ända tills jag sa "snipp snapp snut så va sagan slut" då hennes ögon tvärt slutade tindra och hon sa lite vasst "den har jag hört förut!" som om mitt engagemang nu inte räknades ---*skitunge*---

Ibland hittar vi som sagt på egna sagor..å så en annan kväll sa jag "nu ska jag minsann berätta något du aldrig hört! Prinsessan på fjärten!!" Mathilda skrattade så hon grät å vi kunde inte berätta någon mer saga den kvällen...

Så ytterligare någon kväll senare berättade jag sagan om prinsessan på fjärten och prins prutt. Vi fick sluta igen.. Den här gången var det Whilliam,3 år, som skrattade så att han kiknade å det drog igång Mathilda med. Så lugnade det ner sig lite tills man hörde Whilliam viska "pjins pjutt" och ladda upp en ny skratt salva.

En kort saga som jag annars brukar berätta lyder så här:
Det var en gång en liten blåluva som va ute å gick. Så träffade hon den lilla lilla kaninen. Då sa kaninen "akta dig, akta dig så jag inte blåser ner ditt hus!" Då sa blåluvan "Det skiter jag i" så sprang hon ända hem till farfar! Snipp snapp

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0