Uppfinningsrika ungar!

Kim ringde från mobilen mitt i sitt julhandlande och bad att få prata med sin lillasyster Mathilda,5 år, som för tillfället satt vid matbordet och kvittrade glatt som vanligt. Han frågade:
-Vad önskar du dig?
Var på hon förtvivlat började storgråta och dramatiskt sprang ifrån telefonen och från matbordet...
Jag ursäktade mig för Kim å sa att jag inte visste vad det tog åt henne. Sen gick jag iväg å frågade:
-Men Mathilda? VARFÖR gråter du? Han frågade ju vad du önskade dig, det va ju en snäll fråga!
-Men jag vet inte vad jag önskar mig!
-Men då kan du ju säga att du vill ha en överraskning...eller kanske säga att du inte vet just nu men att du kan tänka på saken å ringa upp senare... Nu blev kanske Kim ledssen när han bara ville vara snäll mot dig och du istället började gråta...
Så kom hon på hur dumt det blev och skulle tänka på det till nästa gång...

Så flera veckor senare så satt jag i telefonen med Thommy.
-Åh, pratar du med pappa?
-Ja
-Får jag prata med honom?

-Pappa,pappa. Ska du inte fråga mig vad jag önskar mig i julklapp?
-Nä...men i födelsedagspresent kanske?
-Men fråga mig vad jag önskar mig i julklapp då,pappa...
-ok, då... vad önskar du dig i julklapp då?
*formell å högtidlig röst*
-Det vet jag inte just nu,pappa, men jag kanske kan ringa upp dig lite senare, när jag tänkt en stund, så får du veta det.
*hon log och visade tummen upp till mig. Hon hade lytt mitt råd! Duktig flicka!*