Jonathan
Han e en gaalen unge! Den enda gången han varit lugn var när han fått hjärnskakning, då va han rätt cool i en hel vecka faktiskt!
Vid ett tillfälle när han var ca 3 år va han ute å lekte. Jag gick ner en snabbis mot ladan för att hämta något. I köket hade jag "laddat upp" för att laga någon köttgryta tror jag det var.. Ett paket margarin, köttbuljongtärningar å någon gryta stod framme..
Så gick jag ut, förbi Jonathan å ner i ladan..så någon minut senare (MAX) kom jag å tänka på "tänk om Jonathan går in i köket å gör nått dumt me maten jag har framme.." Jag sprang upp mot huset igen å på vägen såg jag Jonathan. Han skulle kunnat komma i från huset..hade han varit inne? Hade han hunnit ställa till nått? Men inte en min visade han att han gjort nått...så i lugnare tempo gick jag in i huset, förvissad om att han bara varit på toa eller nått. Så drabbade mig en syn av katastrof!
Ungen hade dragit fram fler grytor å slevat smör klumpar i alla...pressat i buljongtärningar i smöret med eller utan folie runt smetat in dörren till frysen med smör. Så mycket smör, grytor och diverse slevar, bestick å annat köksbråte att det är svårt att tro att han bara hunnit!! Jag bara SKREK "JONATHAN" men hann inte skälla ut honom ordentligt eftersom jag väntade gäster å efter denna katastrof hade jag riktigt bråttom!
Senare på eftermiddagen såg jag Jonathan lite sakta mot huset. När han närmade sig anade jag att nått inte stod rätt till. Hans utseende va förändrat på nått sätt. Hans annars storlockiga år låg liksom bakåt slickat... "Va har du gjort?" frågade jag. "Va då"...sa han överraskat (så klart) .."Ja, me håret" sa jag. "Menar du det här?" sa han då å vred på huvet så att jag fick se en stor klump hänga inkletad i nästan hela håret... Det visade sig att han fått tag i nått gammalt infettningsmedel till sadlar eller nått som va så gammalt att dt hade formen av kåda på nått sätt. Jag fick kamma ur det värsta å tvättade, utan något bättre resultat, med shampoo å yes diskmedel å va jag kom åt.. inget hjälpte men jag brydde mig inte längre. Jag vara bara helt slut!
Så när jag på kvällen satt i köket på en stol..fullständigt slut efter allt tänkte jag "kan man hata sitt barn? isåfall gör jag nog det.." Då gick Jonathan förbi, stannade till i dörröppningen och backade tillbaka som om han hört mina tankar. Han ställde sig mitt emot mig, kröp upp i mitt knä och klappade mig på kinden "mamma, du är min lilla sockerpudding" Jag svarade "älskling, det är just sånt som gör att du överlever uppväxten". Såklart älskar jag honom! Heelt underbar unge!
Någon dag senare kom jag på att fett löser fett så jag hade matolja i håret å det löste upp gegget. sedan kunde jag ta bort matoljan med shampoo...
Vid ett tillfälle när han var ca 3 år va han ute å lekte. Jag gick ner en snabbis mot ladan för att hämta något. I köket hade jag "laddat upp" för att laga någon köttgryta tror jag det var.. Ett paket margarin, köttbuljongtärningar å någon gryta stod framme..
Så gick jag ut, förbi Jonathan å ner i ladan..så någon minut senare (MAX) kom jag å tänka på "tänk om Jonathan går in i köket å gör nått dumt me maten jag har framme.." Jag sprang upp mot huset igen å på vägen såg jag Jonathan. Han skulle kunnat komma i från huset..hade han varit inne? Hade han hunnit ställa till nått? Men inte en min visade han att han gjort nått...så i lugnare tempo gick jag in i huset, förvissad om att han bara varit på toa eller nått. Så drabbade mig en syn av katastrof!
Ungen hade dragit fram fler grytor å slevat smör klumpar i alla...pressat i buljongtärningar i smöret med eller utan folie runt smetat in dörren till frysen med smör. Så mycket smör, grytor och diverse slevar, bestick å annat köksbråte att det är svårt att tro att han bara hunnit!! Jag bara SKREK "JONATHAN" men hann inte skälla ut honom ordentligt eftersom jag väntade gäster å efter denna katastrof hade jag riktigt bråttom!
Senare på eftermiddagen såg jag Jonathan lite sakta mot huset. När han närmade sig anade jag att nått inte stod rätt till. Hans utseende va förändrat på nått sätt. Hans annars storlockiga år låg liksom bakåt slickat... "Va har du gjort?" frågade jag. "Va då"...sa han överraskat (så klart) .."Ja, me håret" sa jag. "Menar du det här?" sa han då å vred på huvet så att jag fick se en stor klump hänga inkletad i nästan hela håret... Det visade sig att han fått tag i nått gammalt infettningsmedel till sadlar eller nått som va så gammalt att dt hade formen av kåda på nått sätt. Jag fick kamma ur det värsta å tvättade, utan något bättre resultat, med shampoo å yes diskmedel å va jag kom åt.. inget hjälpte men jag brydde mig inte längre. Jag vara bara helt slut!
Så när jag på kvällen satt i köket på en stol..fullständigt slut efter allt tänkte jag "kan man hata sitt barn? isåfall gör jag nog det.." Då gick Jonathan förbi, stannade till i dörröppningen och backade tillbaka som om han hört mina tankar. Han ställde sig mitt emot mig, kröp upp i mitt knä och klappade mig på kinden "mamma, du är min lilla sockerpudding" Jag svarade "älskling, det är just sånt som gör att du överlever uppväxten". Såklart älskar jag honom! Heelt underbar unge!
Någon dag senare kom jag på att fett löser fett så jag hade matolja i håret å det löste upp gegget. sedan kunde jag ta bort matoljan med shampoo...
Kommentarer
Trackback
