Uppfinningsrika ungar!

Whilliam,3 år, pratar ganska otydligt ibland så när jag inte hör vad han säger frågar jag ofta
"-Vad menar du? Förklara mer..."
för att locka honom att beskriva med andra ord vad han menar...

Det är bara det att han tröttnat på det en aning (verkar det som) för nu går han rätt till kylen, slänger upp dörren å säger:
"-Jag menar Yoghurt!"

"-Men det va på tiiden att vi duschade dig!" sa jag till Jonathan,4 år, medan jag tvålade in honom..
"...för nu, nu luktade du..."
Jonathan avbröt med
"-Pellerareråtta"
"-Pellerareråtta?? Vad är det?"
"-En pinne å en pingvin"
**såklart**

Jonathan fyller i slutet på augusti men alla andra fyller på våren, innan Whilliam föddes alltså...
Så omkring september var här en rörmokare och hjälpte oss att sätta in en ny toalett. Det var en tystlåten herre som inte gärna pratade mer än nödvändigt. Men Jonathan har en förmåga att INTE lägga märke till sådant å svansade efter den stackars besvärade rörmokaren över allt..
"-Vad gör du?"
"-Vad e de där?"
"-Lagar du toan?"
osv osv osv osv

Så till slut kände han väl att han måste säga nått till Jonathan så han frågade Jonathan:
"-Å Hur gammal e du då, pojk?"
Var på Jonathan omedelbart med en bestämd röst sa:
"-Jag var tre år läääänge, men nu är jag fyra!"

Sandra, typ 7år, Sebastian, isåfall 5år, hade suttit länge i köket och pratat med varann. Jag vek tvätt i ett annat...när plötsligt Sebastian ropade ilsket
"MAMMA" Så jag kom in och undrade vad som stod på...
Sandra satt å fnissade medan Sebbe skrek ännu högre för att han såg att hon skrattade. Eftersom jag inte gillar att man skrattar åt någon på dennes bekostnad slängde jag en ilsken blick på Sandra å frågade Sebastian vad som hänt. Han svarade:
"Jo, Sandra skulle försöka läsa mina tankar så hon satt å stirrade på mig JÄTTE LÄNGE..å sen så pruttade hon!"
Sandra flikade genast in 
"-Men, mamma, det var inte meningen..." å så skrattade hon ännu högre
"...de är sääkert..." Men blicken från Sebastian visade att han nu var MYCKET förolämpad!

Jag var tvungen att vända å gå ut för att Sebastian inte skulle höra mig skratta...

När jag var liten trodde jag att det liksom var ett tecken på att man va vuxen när man satt kvar vid bordet EFTER att alla bullarna och kakorna va slut.
Det e konstigt med vuxna. Det finns väl egentligen ingen anledning att sitta kvar när bullarna var slut?

Jag tänkte MYCKET kloka tankar när jag var liten, ville bara dela dom med dig...

Vi satt i bilen å skojade när Kim 11år kom på ett rappt svar...då frågade jag
 "Å vad fick DU luft ifrån?"
Kim som ville vara lika rapp igen svarade snabbt:
"Från hjärnan!"
Så då vet vi vad den innehåller. =)

-Är det ok att jag gifter mig med pappa, frågade jag Kim 4år när jag tyckte att jag kände att han gillade mig och blev helt överraskad av det omedelbara svaret:
-NEJ!
Det tog ett bra tag innan jag igen vågade fråga...är det ok att jag å pappa flyttar i hop?
-JA, svarade han omedelbart till min stora lättnad..tills vi kom till bröllopsdetaljerna... Då han lika självklart sa
- NEJ till att vi fick gifta oss.

Men nu vågade jag fråga varför eftersom han sagt att han VILLE att jag skulle få flytta ihop med pappa.... Då kröp det fram att han trott att jag frågat om vi fick FÖRgifta oss... *pust*  Tack gode gud för det.

Typiskt ungar **he he he he**  allt ska dom ta bokstavligt!

En kissepaus på vägkrogen i Laxå... Jag skulle bara springa in en snabbis med Mathilda på toan så att vi snabbt kunde åka igen...en sådan "snabbis" brukat ta sin tid, den här gången tog det 40minuter!

Mathilda kissade å bajjade å pratade i oavbrutet i 30min.
Pappret va slut, jag fick säga till dom som jobbade där. När dom kom trodde dom det var ledigt att gå in men gubben fick ge mig pappret genom dörrspringan...för Mathilda satt nämligen på toa igen, för 2:a gången
Jag gick snabbt själv på toa efter det å ropade på Mathilda minst två gånger att INTE öppna dörren.
Sen gick Mathilda på toa igen.
Sen kom Thommy me Whilliam som hade skitit och våtservetter till Mathilda som hade svid efter allt toa-göra.
Det kom en baj-knort på golvet när Whilliam krånglade när jag skulle byta på honom...
till slut va Mathilda klar å gick till pappa. Då ringde det på telefonen och då... smet Whilliam.
En snäll dam stoppade honom.

Tänk att på en del ställen vill dom att man ska BETALA för att gå på toa!!

Kärt barn har många namn sägs det...jag har många namn på mina ...å andras...
Kim                             -Kimpa
Sandra                       -Goligosanimej
Sebastian                  -Volivoli
Jonathan                   -Gottigotti
Mathilda                    -Mumsan & Mammasmamilitilda
Whilliam                   -Snoset
Karro                         -Snuttetulp

Vi har haft som vana att ofta åka till badhuset, typ en gång i veckan...på fredagar närmare bestämt. Men periodvis har vi gjort det lite mer sällan. Så bestämde vi att "nästa vecka på fredag åker vi till badhuset"   "Jaaa, Jippiee" sa Sandra som då var ca 6 år.
"Nemen, då kan inte jag" sa jag. 
"Va då då?"  undrade Sandra såklart...
"Ärch, inget..men jag kanske kan följa med in å titta på när NI badar" 
"Men VARFÖR kan du inte bada??" 
"Skit i det du, jag följer ju med iallafall.." 
"Men berätta!..."   
Så då fick jag förklara att jag hade mens den veckan och allt runt omkring det som hon frågvist ville ha reda på. Så något senare kom jag på när jag kollade kalendern att jag tagit fel vecka! Va bra! Då kunde jag bada iallafall då!! Skönt!

Väl inne så bytte vi om och Sandra sprang in före till pappa. Jag kom ut lite senare i baddräkt och bar på våra handdukar. Så hörde jag hur Sandra ropade
"-Mamma". Hon stod uppe på trampolinen och skulle just hoppa. Hon ropade å vinkade
"-Mamma, mamma.." Folk stannade upp, tittade på Sandra och tittade sedan på mig å log. Jag log stolt tillbaka, nickade mot dom som tittade å tänkte "Det är min dotter som ska hoppa och hon vill visa sin mamma!"
Så tittade jag upp på henne som vinkade å ropade glatt....

"-Mamma, mamma, hade inte du MENS?"

När Sebbe var omkring 3år hade han fått en leksaks bil med bakhjul som gick "av sig själv".  Han var mycket ivrig att leka med den å släppte den inte ur sikte...så skulle jag duscha av honom å då kunde han INTE ha med den i vattnet eftersom den va delvis mekanisk.. Så jag satt bilen på toa locket så att Sebbe kunde se den hela tiden medan jag duschade honom å när han va klar ryckte han genast tills sig den.

Jag bar honom i handduken till soffan där han nöjt satt, naken å men handduken mot soffan, med bilen i knät å lekte medan jag borstade håret på honom. Så rätt va det var GALLSKREK han! Jag fattade inget. Hade jag ryckt till i hans hår medan jag borstade det eller va va det? Sebbe skriker ju aldrig annars om det inte gjort VÄLDIGT ont...

Sebbe fortsatte vrålskrika å reste sig upp... DÅ såg jag! Bakhjulet som snurrade av sig själv hade fångat upp Sebbes snopp (bara ytterskinnet, men ändå..) och så hade den fastnat mellan däcket och skärmen på bilen. Nu stod stackaren där å skrek med bilen hängandes i...

Jag trixade å grejade tills den släppte. *PUST* Stackars Sebbe! Jag bar honom som en bebis inlindad i handduken upp på övervåningen där hans stora syster låg till sängs ..och ängsligt frågade
"Vad hände??"
"Jo det var så här..." Började jag men blev snabbt avbruten av Sebbe som tvärt satte sig upp i sängen, satte händerna i sidan och sade bestämt:
"Bjum-bjummen döda min bopp!"

Några dar senare såg jag Sebbe komma ut från toan å då satte jag mig på huk å frågade
"-Har du varit på toa?"
"-Ja"
"-Har du kissat?"
"-Ja"
"-Men va bra! Då är inte snoppen död!"
....Då tittade Sebbe på mig ömt, satte handen på min axel, lutade snett med huvet å sa ....
"-Mamma, den är död!"

Mathilda, snart 5år, säger inte ägggula- hon tror det heter äggkula. Logiskt!

Han e en gaalen unge! Den enda gången han varit lugn var när han fått hjärnskakning, då va han rätt cool i en hel vecka faktiskt!
Vid ett tillfälle när han var ca 3 år va han ute å lekte. Jag  gick ner en snabbis mot ladan för att hämta något. I köket hade jag "laddat upp" för att laga någon köttgryta tror jag det var.. Ett paket margarin, köttbuljongtärningar å någon gryta stod framme..

Så gick jag ut, förbi Jonathan å ner i ladan..så någon minut senare (MAX) kom jag å tänka på "tänk om Jonathan går in i köket å gör nått dumt me maten jag har framme.." Jag sprang upp mot huset igen å på vägen såg jag Jonathan. Han skulle kunnat komma i från huset..hade han varit inne? Hade han hunnit ställa till nått? Men inte en min visade han att han gjort nått...så i lugnare tempo gick jag in i huset, förvissad om att han bara varit på toa eller nått. Så drabbade mig en syn av katastrof!

Ungen hade dragit fram fler grytor å slevat smör klumpar i alla...pressat i buljongtärningar i smöret med eller utan folie runt smetat in dörren till frysen med smör. Så mycket smör, grytor och diverse slevar, bestick å annat köksbråte att det är svårt att tro att han bara hunnit!! Jag bara SKREK "JONATHAN" men hann inte skälla ut honom ordentligt eftersom jag väntade gäster å efter denna katastrof hade jag riktigt bråttom!

Senare på eftermiddagen såg jag Jonathan lite sakta mot huset. När han närmade sig anade jag att nått inte stod rätt till. Hans utseende va förändrat på nått sätt. Hans annars storlockiga år låg liksom bakåt slickat... "Va har du gjort?" frågade jag. "Va då"...sa han överraskat (så klart) .."Ja, me håret" sa jag. "Menar du det här?" sa han då å vred på huvet så att jag fick se en stor klump hänga inkletad i nästan hela håret... Det visade sig att han fått tag i nått gammalt infettningsmedel till sadlar eller nått som va så gammalt att dt hade formen av kåda på nått sätt. Jag fick kamma ur det värsta å tvättade, utan något bättre resultat, med shampoo å yes diskmedel å va jag kom åt.. inget hjälpte men jag brydde mig inte längre. Jag vara bara helt slut!

Så när jag på kvällen satt i köket på en stol..fullständigt slut efter allt tänkte jag "kan man hata sitt barn? isåfall gör jag nog det.." Då gick Jonathan förbi, stannade till i dörröppningen och backade tillbaka som om han hört mina tankar. Han ställde sig mitt emot mig, kröp upp i mitt knä och klappade mig på kinden "mamma, du är min lilla sockerpudding" Jag svarade "älskling, det är just sånt som gör att du överlever uppväxten". Såklart älskar jag honom! Heelt underbar unge!

Någon dag senare kom jag på att fett löser fett så jag hade matolja i håret å det löste upp gegget. sedan kunde jag ta bort matoljan med shampoo...

Sebastian har alltid varit en finurlig typ...tänker logiskt men i andra banor liksom. Som när han var 3 år och jag på morgonen ryckte av honom täcket och la märke till att han hade en strumpa på sig varav jag frågade:
-Varför har du sovit med en strumpa på dig?
**Sebbe titta lungt på mig och levererar ett självklart svar**
-Jag har ju tagit av mig den andra.

Som en annan gång när jag filmade allt möjligt och även Sebastian... när han satt på toaletten. Han såg lite besvärad ut och jag frågade:
-Sitter du på toaletten?
**Han svarade lika självklart och lite trött på dumma frågor...**
-Annars trillar jag ju i.

Sandra, Sebastian och Jonathan satt i köket och Sebastian skrek ut en bokstav i taget på hans namn och dom andra svarade...
-Ge mig ett s -"S" -Ge mig ett e -"E" -Ge mig ett b -"B" -Ge mig ett a -"A" -Ge mig ett s......... - VAD BLIR DET?
-SEBASTIAN!
Så gick dom igenom namn för namn... Så kom jag in i köket å lyssnade ett tag så ropade jag ett annat ord som blev så roligt att  när Sandra gick i 3:an och hon fick i uppdrag att göra något på "roliga timmen" i skolan körde hon just den...

Olika elever gick fram för att göra "sin grej" en lek eller liknande.. Så ropade dom upp Sandra som gick upp å ropade
-Ge mig ett s -"S" -Ge mig ett a -"A" -Ge mig ett n -"N" -Ge mig ett d -"D" -Ge mig ett r......... - VAD BLIR DET?
-SANDRA!
Så körde hon något annat litet ord till å ungarna i klassen ropade ivrigt ut svaren...
Så gick hon in på nästa ord:

-Ge mig ett  K
-K
-Ge mig ett I
-I
-Ge mig ett K
-K
-Ge mig ett U
-U
-Ge mig ett P
-P
 -Ge mig ett R
-R
-Ge mig ett L
-L
-VAD BLIR DET?
****tystnad och förvåning****
-KIKUPRL! ropade Sandra för full hals...
Lärarna skrattade så att dom inte kunde presentera nästa elevs framträdande....  

När Whilliam va mindre kunde han inte säga "pappa". Han sa istället "Umäck". Inte så vackert tyckte han hans käre far (Thommy)... Så fort vi kom åt sa vi "säg pappa" och han svarade alltid "Umäck". Så småning om hittade han på ett smekord till Umäck: Umä. Så när han var 2½ år tröttnade hans far å vid ett tillfälle då han skulle sätta fast Whilliam  i bilbarnstolen tjaffsade dom två:
T:    -Säg pappa!
W:   -Umäck
T:     -Säg pappa
W:   -Umäck
T:    -Säg PAPPA
W:   -Umäck
T:    -PAPPA
W:   -Umä
T:    -PAPPA
W:   -Umä
T:    -PAPPA
***tystnad en stund***
W:   -Pucko
***tystnad ytterligare en stund***
T:   -Säg Umäck

Mathilda har tagit hål i öronen. Hon är bara 4..ok, snart 5 år. Men hon har tjatat så på sin pappa (som smälter för ingenting när det gäller henne ;) )
Jag sa häromdagen till henne:
-Men om dom säger att du inte får då? För att du är för liten...
Då svarade hon under krokodil-tårar (... kisade upp för att försäkra sig om att pappa såg )
-Då får du säga att jag har gråtit JÄTTE MYCKET!
Då sa pappa att han skulle boka tid. Så försökte jag skrämma henne lite..:
-Men det kommer att göra ont!! Kom inte till mig då å gråt! Då skickar jag dig till pappa!

Så mitt i natten vaknade jag av att Mathilda ruskade om mig å sa:
-Mamma, om det gör ont så gör jag det ändå!!
Sen gick hon å la sig å somnade om.

Så: nu har hon hål i öronen. Rosa små diamanter formade till en blomma. Hon vet hur en slipsten ska dras. *skitunge*

Barnen vill ibland att jag ska läsa en saga eller hitta på en å en kväll hade vi ingen bok å jag kunde inte komma på nått nytt så jag tog en gammal välbeprövad: prinsessan på ärten. Jag la riktigt ut texten och Mathildas ögon tindrade av förväntan på vad som skulle hända...ända tills jag sa "snipp snapp snut så va sagan slut" då hennes ögon tvärt slutade tindra och hon sa lite vasst "den har jag hört förut!" som om mitt engagemang nu inte räknades ---*skitunge*---

Ibland hittar vi som sagt på egna sagor..å så en annan kväll sa jag "nu ska jag minsann berätta något du aldrig hört! Prinsessan på fjärten!!" Mathilda skrattade så hon grät å vi kunde inte berätta någon mer saga den kvällen...

Så ytterligare någon kväll senare berättade jag sagan om prinsessan på fjärten och prins prutt. Vi fick sluta igen.. Den här gången var det Whilliam,3 år, som skrattade så att han kiknade å det drog igång Mathilda med. Så lugnade det ner sig lite tills man hörde Whilliam viska "pjins pjutt" och ladda upp en ny skratt salva.

En kort saga som jag annars brukar berätta lyder så här:
Det var en gång en liten blåluva som va ute å gick. Så träffade hon den lilla lilla kaninen. Då sa kaninen "akta dig, akta dig så jag inte blåser ner ditt hus!" Då sa blåluvan "Det skiter jag i" så sprang hon ända hem till farfar! Snipp snapp

Den här fina teckningen målade Mathilda till Rose-Marie som tack.... observera glittret och självporträttet =)

Häromdagen fick Mathilda, snart 5 år, ett brev av min moster med lite roliga småsaker som tex en katt som man kan sätta på kylskåpet osv. Så hade hon skrivit nått på en rosa liten lapp och Mathilda fick syn på den å hoppade å skuttade:
"-Mamma, mamma, läs vad det står på lappen!"
Jag läste högt: " Här är lite småsaker....visa gärna dina syskon.... hälsa mamma!"
"-Åh," sa Mathilda med ett leende, tittade på mig och sträckte upp ena handen och gjorde "Silvia-vink-rörelsen"
"-Jag hälsar dig!!" å log nu ännu mer av tillfredsställelse. För hon hade gjort vad moster Rose-Marie uppmanat henne att göra. Uppdrag slutfört!

Nu startar det! Nu börjar jag...
Har länge tänkt på att dela med mig av alla mina barns härliga kommentarer och uppfinningsrikedom. På sätt och vis gör jag det redan när jag berättar det för vänner och bekanta eller sms-bombar någon kanske stackars ointresserad om vad min son eller dotter nyss sagt eller gjort. Så kom jag att tänka på att jag kanske kunde blogga om det! Inte nu värsta dagböcker varje dag men skriva av sig dom där dråpliga kommentarerna jag får titt som tätt av mina ungar...det vore nått! Ja, det gör jag! Så..nu börjar det!
Välkommen till min nya blogg! XD
/Anna