Uppfinningsrika ungar!

När Sebbe var omkring 3år hade han fått en leksaks bil med bakhjul som gick "av sig själv".  Han var mycket ivrig att leka med den å släppte den inte ur sikte...så skulle jag duscha av honom å då kunde han INTE ha med den i vattnet eftersom den va delvis mekanisk.. Så jag satt bilen på toa locket så att Sebbe kunde se den hela tiden medan jag duschade honom å när han va klar ryckte han genast tills sig den.

Jag bar honom i handduken till soffan där han nöjt satt, naken å men handduken mot soffan, med bilen i knät å lekte medan jag borstade håret på honom. Så rätt va det var GALLSKREK han! Jag fattade inget. Hade jag ryckt till i hans hår medan jag borstade det eller va va det? Sebbe skriker ju aldrig annars om det inte gjort VÄLDIGT ont...

Sebbe fortsatte vrålskrika å reste sig upp... DÅ såg jag! Bakhjulet som snurrade av sig själv hade fångat upp Sebbes snopp (bara ytterskinnet, men ändå..) och så hade den fastnat mellan däcket och skärmen på bilen. Nu stod stackaren där å skrek med bilen hängandes i...

Jag trixade å grejade tills den släppte. *PUST* Stackars Sebbe! Jag bar honom som en bebis inlindad i handduken upp på övervåningen där hans stora syster låg till sängs ..och ängsligt frågade
"Vad hände??"
"Jo det var så här..." Började jag men blev snabbt avbruten av Sebbe som tvärt satte sig upp i sängen, satte händerna i sidan och sade bestämt:
"Bjum-bjummen döda min bopp!"

Några dar senare såg jag Sebbe komma ut från toan å då satte jag mig på huk å frågade
"-Har du varit på toa?"
"-Ja"
"-Har du kissat?"
"-Ja"
"-Men va bra! Då är inte snoppen död!"
....Då tittade Sebbe på mig ömt, satte handen på min axel, lutade snett med huvet å sa ....
"-Mamma, den är död!"

Mathilda, snart 5år, säger inte ägggula- hon tror det heter äggkula. Logiskt!

Han e en gaalen unge! Den enda gången han varit lugn var när han fått hjärnskakning, då va han rätt cool i en hel vecka faktiskt!
Vid ett tillfälle när han var ca 3 år va han ute å lekte. Jag  gick ner en snabbis mot ladan för att hämta något. I köket hade jag "laddat upp" för att laga någon köttgryta tror jag det var.. Ett paket margarin, köttbuljongtärningar å någon gryta stod framme..

Så gick jag ut, förbi Jonathan å ner i ladan..så någon minut senare (MAX) kom jag å tänka på "tänk om Jonathan går in i köket å gör nått dumt me maten jag har framme.." Jag sprang upp mot huset igen å på vägen såg jag Jonathan. Han skulle kunnat komma i från huset..hade han varit inne? Hade han hunnit ställa till nått? Men inte en min visade han att han gjort nått...så i lugnare tempo gick jag in i huset, förvissad om att han bara varit på toa eller nått. Så drabbade mig en syn av katastrof!

Ungen hade dragit fram fler grytor å slevat smör klumpar i alla...pressat i buljongtärningar i smöret med eller utan folie runt smetat in dörren till frysen med smör. Så mycket smör, grytor och diverse slevar, bestick å annat köksbråte att det är svårt att tro att han bara hunnit!! Jag bara SKREK "JONATHAN" men hann inte skälla ut honom ordentligt eftersom jag väntade gäster å efter denna katastrof hade jag riktigt bråttom!

Senare på eftermiddagen såg jag Jonathan lite sakta mot huset. När han närmade sig anade jag att nått inte stod rätt till. Hans utseende va förändrat på nått sätt. Hans annars storlockiga år låg liksom bakåt slickat... "Va har du gjort?" frågade jag. "Va då"...sa han överraskat (så klart) .."Ja, me håret" sa jag. "Menar du det här?" sa han då å vred på huvet så att jag fick se en stor klump hänga inkletad i nästan hela håret... Det visade sig att han fått tag i nått gammalt infettningsmedel till sadlar eller nått som va så gammalt att dt hade formen av kåda på nått sätt. Jag fick kamma ur det värsta å tvättade, utan något bättre resultat, med shampoo å yes diskmedel å va jag kom åt.. inget hjälpte men jag brydde mig inte längre. Jag vara bara helt slut!

Så när jag på kvällen satt i köket på en stol..fullständigt slut efter allt tänkte jag "kan man hata sitt barn? isåfall gör jag nog det.." Då gick Jonathan förbi, stannade till i dörröppningen och backade tillbaka som om han hört mina tankar. Han ställde sig mitt emot mig, kröp upp i mitt knä och klappade mig på kinden "mamma, du är min lilla sockerpudding" Jag svarade "älskling, det är just sånt som gör att du överlever uppväxten". Såklart älskar jag honom! Heelt underbar unge!

Någon dag senare kom jag på att fett löser fett så jag hade matolja i håret å det löste upp gegget. sedan kunde jag ta bort matoljan med shampoo...

Sebastian har alltid varit en finurlig typ...tänker logiskt men i andra banor liksom. Som när han var 3 år och jag på morgonen ryckte av honom täcket och la märke till att han hade en strumpa på sig varav jag frågade:
-Varför har du sovit med en strumpa på dig?
**Sebbe titta lungt på mig och levererar ett självklart svar**
-Jag har ju tagit av mig den andra.

Som en annan gång när jag filmade allt möjligt och även Sebastian... när han satt på toaletten. Han såg lite besvärad ut och jag frågade:
-Sitter du på toaletten?
**Han svarade lika självklart och lite trött på dumma frågor...**
-Annars trillar jag ju i.

Sandra, Sebastian och Jonathan satt i köket och Sebastian skrek ut en bokstav i taget på hans namn och dom andra svarade...
-Ge mig ett s -"S" -Ge mig ett e -"E" -Ge mig ett b -"B" -Ge mig ett a -"A" -Ge mig ett s......... - VAD BLIR DET?
-SEBASTIAN!
Så gick dom igenom namn för namn... Så kom jag in i köket å lyssnade ett tag så ropade jag ett annat ord som blev så roligt att  när Sandra gick i 3:an och hon fick i uppdrag att göra något på "roliga timmen" i skolan körde hon just den...

Olika elever gick fram för att göra "sin grej" en lek eller liknande.. Så ropade dom upp Sandra som gick upp å ropade
-Ge mig ett s -"S" -Ge mig ett a -"A" -Ge mig ett n -"N" -Ge mig ett d -"D" -Ge mig ett r......... - VAD BLIR DET?
-SANDRA!
Så körde hon något annat litet ord till å ungarna i klassen ropade ivrigt ut svaren...
Så gick hon in på nästa ord:

-Ge mig ett  K
-K
-Ge mig ett I
-I
-Ge mig ett K
-K
-Ge mig ett U
-U
-Ge mig ett P
-P
 -Ge mig ett R
-R
-Ge mig ett L
-L
-VAD BLIR DET?
****tystnad och förvåning****
-KIKUPRL! ropade Sandra för full hals...
Lärarna skrattade så att dom inte kunde presentera nästa elevs framträdande....  

När Whilliam va mindre kunde han inte säga "pappa". Han sa istället "Umäck". Inte så vackert tyckte han hans käre far (Thommy)... Så fort vi kom åt sa vi "säg pappa" och han svarade alltid "Umäck". Så småning om hittade han på ett smekord till Umäck: Umä. Så när han var 2½ år tröttnade hans far å vid ett tillfälle då han skulle sätta fast Whilliam  i bilbarnstolen tjaffsade dom två:
T:    -Säg pappa!
W:   -Umäck
T:     -Säg pappa
W:   -Umäck
T:    -Säg PAPPA
W:   -Umäck
T:    -PAPPA
W:   -Umä
T:    -PAPPA
W:   -Umä
T:    -PAPPA
***tystnad en stund***
W:   -Pucko
***tystnad ytterligare en stund***
T:   -Säg Umäck

Mathilda har tagit hål i öronen. Hon är bara 4..ok, snart 5 år. Men hon har tjatat så på sin pappa (som smälter för ingenting när det gäller henne ;) )
Jag sa häromdagen till henne:
-Men om dom säger att du inte får då? För att du är för liten...
Då svarade hon under krokodil-tårar (... kisade upp för att försäkra sig om att pappa såg )
-Då får du säga att jag har gråtit JÄTTE MYCKET!
Då sa pappa att han skulle boka tid. Så försökte jag skrämma henne lite..:
-Men det kommer att göra ont!! Kom inte till mig då å gråt! Då skickar jag dig till pappa!

Så mitt i natten vaknade jag av att Mathilda ruskade om mig å sa:
-Mamma, om det gör ont så gör jag det ändå!!
Sen gick hon å la sig å somnade om.

Så: nu har hon hål i öronen. Rosa små diamanter formade till en blomma. Hon vet hur en slipsten ska dras. *skitunge*

Barnen vill ibland att jag ska läsa en saga eller hitta på en å en kväll hade vi ingen bok å jag kunde inte komma på nått nytt så jag tog en gammal välbeprövad: prinsessan på ärten. Jag la riktigt ut texten och Mathildas ögon tindrade av förväntan på vad som skulle hända...ända tills jag sa "snipp snapp snut så va sagan slut" då hennes ögon tvärt slutade tindra och hon sa lite vasst "den har jag hört förut!" som om mitt engagemang nu inte räknades ---*skitunge*---

Ibland hittar vi som sagt på egna sagor..å så en annan kväll sa jag "nu ska jag minsann berätta något du aldrig hört! Prinsessan på fjärten!!" Mathilda skrattade så hon grät å vi kunde inte berätta någon mer saga den kvällen...

Så ytterligare någon kväll senare berättade jag sagan om prinsessan på fjärten och prins prutt. Vi fick sluta igen.. Den här gången var det Whilliam,3 år, som skrattade så att han kiknade å det drog igång Mathilda med. Så lugnade det ner sig lite tills man hörde Whilliam viska "pjins pjutt" och ladda upp en ny skratt salva.

En kort saga som jag annars brukar berätta lyder så här:
Det var en gång en liten blåluva som va ute å gick. Så träffade hon den lilla lilla kaninen. Då sa kaninen "akta dig, akta dig så jag inte blåser ner ditt hus!" Då sa blåluvan "Det skiter jag i" så sprang hon ända hem till farfar! Snipp snapp

Den här fina teckningen målade Mathilda till Rose-Marie som tack.... observera glittret och självporträttet =)

Häromdagen fick Mathilda, snart 5 år, ett brev av min moster med lite roliga småsaker som tex en katt som man kan sätta på kylskåpet osv. Så hade hon skrivit nått på en rosa liten lapp och Mathilda fick syn på den å hoppade å skuttade:
"-Mamma, mamma, läs vad det står på lappen!"
Jag läste högt: " Här är lite småsaker....visa gärna dina syskon.... hälsa mamma!"
"-Åh," sa Mathilda med ett leende, tittade på mig och sträckte upp ena handen och gjorde "Silvia-vink-rörelsen"
"-Jag hälsar dig!!" å log nu ännu mer av tillfredsställelse. För hon hade gjort vad moster Rose-Marie uppmanat henne att göra. Uppdrag slutfört!

Nu startar det! Nu börjar jag...
Har länge tänkt på att dela med mig av alla mina barns härliga kommentarer och uppfinningsrikedom. På sätt och vis gör jag det redan när jag berättar det för vänner och bekanta eller sms-bombar någon kanske stackars ointresserad om vad min son eller dotter nyss sagt eller gjort. Så kom jag att tänka på att jag kanske kunde blogga om det! Inte nu värsta dagböcker varje dag men skriva av sig dom där dråpliga kommentarerna jag får titt som tätt av mina ungar...det vore nått! Ja, det gör jag! Så..nu börjar det!
Välkommen till min nya blogg! XD
/Anna